- Anpassa dina mål efter hur du skulle vilja känna. I slutändan vill vi ha det vi vill på grund av hur det får oss att känna, så börja med känslan så kommer resten att falla på plats.
- Lev ditt liv som om din dröm redan gått i uppfyllelse. Hur känns det? Genom att låtsas som att du redan är där lurar du din hjärna som upplever det som nutid och du kommer att manifestera snabbare. Jag lovar, det funkar!!
- Sluta lyssna på vad andra tycker om dig och det du vill göra i ditt liv. Det är en av dom största blockeringarna från att leva i sann lycka.
- Skapa en tacksamhetsövning. Tacksamhet ger oss inte bara perspektiv på saker och ting, utan hjälper oss också att hantera, om inte helt eliminera negativt tänkande.
Månad: december 2019
Det finns en skillnad mellan att vara driven och vara “called”.
Att vara driven innebär för mig att du har en slutdestination – ett mål som du jobbar dig mot. Att vara driven och jobba mot något verkar både rimligt och vettigt och nästa steg är oftast alltid logiskt.
Men att vara called är dock något helt annat. Det har inget med logik att göra och ibland verkar saker helt orimliga. Det är bara en liten känsla någonstans inuti dig. Troligtvis i ditt hjärta. Idéer dyker upp i huvud från ingenstans och vad de flesta av oss skulle beskriva som slumpmässiga sammanträffade börjar helt plötsligt dyka upp omkring dig oftare och oftare. När du är called har du ingen aning om vad du gör. Du vet bara att det känns bra. Och det får dig att känna dig levande.
Att vara called till något, är som att släppa rodret du aldrig insåg att du höll fast vid, och istället börjar du följa något som inte är fysiskt eller synligt för någon, inte ens dig själv. Men det får dig att känna att det var menat för dig hela tiden.
☾
Här sitter jag på en strand i spanien och glassar. Så ser det ut på bilderna iallafall. Sanningen är att jag har känt mig jätteförvirrad och ganska nere de senaste dagarna och befunnit mig i någon form av inre vakuum. Har frågat mig själv vad jag håller på mig och om jag är på rätt väg. Men det är ju det som är hela grejen med allt jag skriver här ovanför, det går bara att känna efter om man gör rätt sak, inte tänka. Saker har stått lite stilla men nu äntligen har det börjat röra på sig igen! Jag har skrivit avtal med en kund som vill att jag gör en hemsida till hennes företag. Kan inte avslöja mer än så för tillfället..! Det är mitt första betalda jobb som frilansande webdesigner och det kommer så jääävla lagom nu till 2020! Är så sjukt taggad på detta!
Solen ser ut att skina på de här bilderna iallafall! Det är mer än vad jag kan säga om idag.. Jag skulle åkt och surfat nu klockan ett med en kille jag fick kontakt med via Facebook. Men det blev inte av idag pga av väder så förhoppningsvis åker vi imorrn.
Alltså kan vi prata om HUR BRA Facebook är för att connecta med folk!? Och för att dessutom hitta likasinnade människor. Jag hade bestämt mig redan innan jag åkte till Spanien att jag skulle hänga med lite skönt folk och surfa en del. Alltså jag bara bestämde mig för det. Jag gick med i två stycken community-grupper på facebook och skrev ett litet inlägg om mig själv och att jag vill surfa. Så fick jag meddelande från en tjej som hade sett mitt inlägg och berättade att hon känner en kille som surfar här där jag bor just nu. Så hon skrev till honom och han hörde av sig till mig. Och nu ska jag och Joe åka och surfa imorgon! Livet alltså hörni. Man får inte vara rädd för att uttrycka vad man vill ha. Vi kan inte få det vi vill ha om vi gömmer oss för världen. Det gäller att ta för sig. Facebook är ett sååå tacksamt sätt att träffa folk när man reser.
✩ Bestäm vad du vill göra och vilka typer at människor du vill hänga med.
✩ Vart finns dom? Gå med i fyra-fem grupper på facebook där din ideal resekompis finns.
✩ Skriv ett inlägg om dig själv. Berätta vem du är och vad du vill få ut av resan och att du letar efter roligt folk att hänga med.
✩ Lägg till bild på dig själv. VIKTIGT. Bjud på dig själv. Det gör att folk blir glada och vill umgås med dig. Jag menar, vem vill inte umgås med någon som ser glad och rolig ut?
Istället för att låta våra liv kretsa kring vilket typ av yrke vi vill ha, så låt oss ställa frågan; vilken typ av livsstil vill jag leva? Vad vill jag göra i livet, hur vill jag känna, vilka platser vill jag besöka och vilka människor vill jag spendera tid med? Svaret på dom här frågorna utgör sedan en bit av kartan som kommer kunna hjälpa oss dit. Den kan vi kika på lite då och då för att försäkra oss om att vi är på rätt väg. Och när något inte syns på kartan så vet vi att, nej då var det inte rätt!
På grund av dessa frågor som jag konstant ställt till mig själv den senaste månaden valde jag att hoppa av min utbildning förra veckan. Allt pekade egentligen mot att jag borde fortsätta, ge den en extra chans och eventuellt gå klart det. Det sägs vara bra att ha ett examensbevis och en utbildning att luta sig mot. Sen är det skönt att få studiemedel en gång i månaden. Att plugga är en typ av trygghet som jag upplever att många är rädda för att vara utan.
Trots detta, så insåg jag att alla de saker jag tänkte bara var sådant som andra människor hade sagt till mig. Mina tankar var baserade på andra människors övertygelser om vad som vore bäst för mig.. Därför slutade jag tänka, och försökte istället att känna efter. Jag kunde tillslut inte känna någon mening med att gå till skolan om dagarna, för jag ville bara spendera min tid på annat håll.
Såklart kan det vara både befriande och skrämmande på samma gång att lyssna på sig själv, att till hundra procent lita på att det vi gör är rätt (och kanske också i sin tur gynnar dom omkring oss). Och jag antar att jag under mitt liv lyssnat så pass mycket på andra människor att jag är trött på det nu.. Så jävla trött! Jag ser ingen som helst mening med livet om vi inte lever det på vårt individuella sätt och gör precis det vi vill.
☆
Istället för att gå till skolan från och med nu, så går jag till ateljén i Hornstull där jag varje dag får skapa ett nytt smycke och jag har nog aldrig i hela mitt liv känt mig så tillfredsställd och lycklig som jag gör när jag är där – eller var som helst för den delen! När vi gör det som ger oss mest glädje mår vi automatiskt bra, hela vår perception av verkligheten förändras och det vi ser utanför oss själva är en spegling av hur vi känner inom oss.
Min övertygelse är att varje människa bär på en alldeles speciell gåva och har potential till att skapa precis vad som helst. Vi kommer i kontakt med den här potentialen när vi gör det vi vill och tillåter oss själva att gå vägen som är fylld av mest skoj – och om det inte är meningen med livet så vet jag inte vad som är det!
Det känns så otroligt viktigt att få skriva om det här, att få lyfta det här, för jag vet att jag inte är den enda. Varje dag möter jag människor som, liksom, tappat hoppet och därav också kontakten med sitt hjärta och vad DOM innerst inne vill. Vi kan leva ett lyckligt liv på det sättet. Det gör oss extremt olyckliga, så om jag kan hjälpa någon som står mitt emellan sin egen dröm och någon annans, vill jag göra det!
Jag vet ibland inte om det är en blessing or a curse, men jag frågar mig själv nästan varje dag vad som är viktigt för mig, vad jag vill ha ut av livet och vad jag vill ge. Och kanske speciellt nu när jag bestämt mig för att hoppa av min utbildning. Jag trivs inte, vilket förvånar mig. Jag har varit ÖVERTYGAD om att jag ville hålla på med media. Men wow vad fel vi kan ha om oss själva! Och inte minst om våra drömmar.
Det är kanske inte så lätt att veta vad vi vill..
…Men det är absolut lättare att känna det! Skillnaden mellan ett beslut fattat utifrån hjärtat och ett beslut fattat med hjärnan är stor. Våra tankar baseras ofta på vad andra människor tycker eller rädslor som någon någongång har projicerat på oss.. Din hjärna kommer förmdligen därför att stoppa dig om du frågar den om råd inför ett viktigt beslut.
Hur vi känns inom oss när någonting inte står rätt till så känns det i hela kroppen, inte sant? Det går liksom inte att ignorera hur vi känner när vi gör något mot vår egen vilja. Detta har blivit min vägvisare. Jag försöker alltid att känna efter innan jag tänker efter. Det är såå mycket lättare att navigera och avgöra vad som är bäst för dig.
I vår kultur ser vi tyvärr inte negativa känslor som någonting användbart. Det behöver inte betyda att känslor som ångest, stress och oror är mentalt eller fysiskt bra för oss. Men de är absolut nödvändiga. Om vi ser dessa känslor som ett sätt för vår kropp att få vår uppmärksamhet, så vet vi direkt när vi går över gränsen. När det är dags att känna efter. Jag ser ångesten och oron inom mig som en kontrast till det lugn och den glädje som jag vet alltid finns inom alla människor. Varje gång jag känner oro eller obehag, så är det ett tydligt tecken på att jag tappat kontakten med mig själv. Och då vet jag vad som behöver göras för att må bra. Det handlar 9/10 gånger att ta ett steg tillbaka och släppa kontrollen. Kontrollen i sig är bara rädsla för att inte sager skall gå som jag vill.