Tänka efter VS känna efter?

Jag vet ibland inte om det är en blessing or a curse, men jag frågar mig själv nästan varje dag vad som är viktigt för mig, vad jag vill ha ut av livet och vad jag vill ge. Och kanske speciellt nu när jag bestämt mig för att hoppa av min utbildning. Jag trivs inte, vilket förvånar mig. Jag har varit ÖVERTYGAD om att jag ville hålla på med media. Men wow vad fel vi kan ha om oss själva! Och inte minst om våra drömmar.

Det är kanske inte så lätt att veta vad vi vill..

…Men det är absolut lättare att känna det! Skillnaden mellan ett beslut fattat utifrån hjärtat och ett beslut fattat med hjärnan är stor. Våra tankar baseras ofta på vad andra människor tycker eller rädslor som någon någongång har projicerat på oss.. Din hjärna kommer förmdligen därför att stoppa dig om du frågar den om råd inför ett viktigt beslut.

Hur vi känns inom oss när någonting inte står rätt till så känns det i hela kroppen, inte sant? Det går liksom inte att ignorera hur vi känner när vi gör något mot vår egen vilja. Detta har blivit min vägvisare. Jag försöker alltid att känna efter innan jag tänker efter. Det är såå mycket lättare att navigera och avgöra vad som är bäst för dig.

I vår kultur ser vi tyvärr inte negativa känslor som någonting användbart. Det behöver inte betyda att känslor som ångest, stress och oror är mentalt eller fysiskt bra för oss. Men de är absolut nödvändiga. Om vi ser dessa känslor som ett sätt för vår kropp att få vår uppmärksamhet, så vet vi direkt när vi går över gränsen. När det är dags att känna efter. Jag ser ångesten och oron inom mig som en kontrast till det lugn och den glädje som jag vet alltid finns inom alla människor. Varje gång jag känner oro eller obehag, så är det ett tydligt tecken på att jag tappat kontakten med mig själv. Och då vet jag vad som behöver göras för att må bra. Det handlar 9/10 gånger att ta ett steg tillbaka och släppa kontrollen. Kontrollen i sig är bara rädsla för att inte sager skall gå som jag vill.