Tidigare har jag varit driven av prestation och hunger på resultat. Jag var övertygad om att ju mer jag gjorde och åstadkom, desto mer värdefull och framgångsrik skulle jag uppfattas som i andras ögon. Det blev ett sätt för mig, en strategi, att gömma och täcka för något inom mig själv som ständigt sökte efter bekräftelse och kärlek. Jag gav inte mig själv den kärleken jag behövde, så jag letade efter den på alla andra ställen utanför mig själv istället. Jag hade svårt att älska mig själv och trodde därför inte att andra skulle kunna göra det om jag inte visade att jag förtjänade det först.

Jag levde efter ett ”gräset kommer vara grönare på andra sidan” –  mindset, och trodde alltid att jag skulle bli lycklig och älskad om saker var annorlunda. Om jag var annorlunda.

Och självklart var det inte så!

Vad som pågår inom oss kommer alltid att följa med oss till alla ställen vi besöker. Till alla titlar vi tror ska göra oss lyckligare, alla pengar vi tjänar.

Tillslut bestämde jag mig för att göra saker lite annorlunda.  Istället för att hela tiden vara på jakt efter att lyckas med något, att prestera, så försöker jag prestera så lite som möjligt. För mig handlar det om att sluta försöka så jävla mycket. Sluta försöka vara andra till lags, sluta försöka pressa fram inspiration eller resultat och sluta försöka skapa en bild av mig själv som jag sedan inte kan leva upp till. Allt detta ’försökandet’ handlar i slutändan ändå om att vi bara vill vara nöjda med oss själva och älska oss som vi är.

Istället går jag BARA på känsla och gör det som känns bra, inte skulle se bra ut för omvärlden. Jag vill göra det som känns äkta för mig, som känns prestigelöst men som ger mig livsenergi och glädje. Och vet ni vad det bästa är? När vi slutar försöka och släpper prestationen, då kommer inspirationen och kreativiteten tillbaka. POOF! När vi utgår från oss själva, vilar när det behövs, tar en paus från flödet av andras prestationer på sociala kanaler, då kickar inspirationen igång.

Prestation tar för mycket plats, så det finns tillslut inget utrymme för den naturliga inspirationen som kommer till oss när vi accepterar oss själva som vi är. Icke-prestation handlar om att släpa taget om den vi tror att vi måste vara och istället göra plats för den vi egentligen är.